Tänään menimme kävelylle ja haettiin toukokuun paketti:
"Värikästä lankaa" totesi neiti kun minun avuliaat paketti-assistentit repivät paketin auki. Ja oikeassa oli tietenkin, kaunista Drops Delightia monta kerää! Paketissa oli pari huivilanka-ohjettakin - en ole moneen vuoteen huivia neulonut, mutta tämä lanka kyllä huutaa suoraan, että tahtoo huiviksi... Sävy-sävyyn servettejä kevätpiknikille, virkkuukoukku ja parit hassut pallot lapsille (käärme- ja kilpikonnapomppupallot) löytyivät myös paketista. On jo korkea aika opettaa neidille muuten virkkausta... ja kangastarroja esim. vaatteiden nimikoimiseen tai muuhun askarteluun.
Pitää vielä vähän hehkuttaa siitäkin, kun ostin itselleni tällä viikolla lahjan:
Olen aivan mielettömän innostunut, kaunis kirja joka yhdistää pari minun kiinnostuksen aihetta - neulominen ja lastenkirjat! Ohjeista en välttämättä aio toteuttaa mitään, mutta on tuo kirja vaan niin kaunis ja hyvä !
Got the May package from my secret friend today, love that yarn, will need to knit myself yet another shawl! And I bought myself a present, that arrived this week. Just gorgeous this book! If you love yarn, knitting and children's books: learn Swedish or wish for a translation!
Ja nyt saa riittää tältä erältä. Mukavat Muumiamigurumit-kirja on ollut lainassa meillä... helmikuusta lähtien? Omatunto pakottaa palauttamaan se kirjastoon edes hetkeksi, ja lisäksi haluaisin taas välillä tehdä jotain aivan muuta. Mutta on tämä kivaa! Pitää ostaa tuo kirja, jos joskus rikastuu. Tai ainakin lainata taas uudestaan. On nimittäin hyviä ohjeita, ja Niiskuneiti, Niisku ja varsinkin Nuuskamuikkunen tekemättä. Ja muutama hattivatti pitäisi tehdä vielä... ja...
Mutta nyt siis tauko.
Tässä Muumilaakson asukkaamme:
Muutamaan pikkujuttuun en ole aivan tyytyväinen, mutta haluan korostaa, että se liittyy ainoastaan minun toteuttamiseen, ei ohjeisiin.
Time has come to return my copy of the Moomin-amigurumi-book to our dear library. I intend to continue later, but right now I think I want a break from small detailed crochet stuff. Love what we have achieved so far, though.
...och att göra bara två påskharar är också det omöjligt. De här svängde vi ihop under eftermiddagen/kvällen.
Jag hade tänkt att vi kunde behålla två (en per barn) och ge de tre övriga till grannens barn. Men det gick ju inte, alla sover nu i unga frökens säng. Vi får säga som Ingrid brukar i Katerina Janouschs Ingridböcker: Sy fler påskharar i morgon!
Our easter bunnies wish you all a Happy Easter! If you want to make your own, check out the links in the Swedish text above. Make sure you have lots of old odd pieces of cloth, and loads of filling materials as you probably won't be able to make just one. We plan to continue tomorrow...
No knitting lately (!), absolutely nothing to report.
No online time either.
But a lot of sleep, and some reading too. I'm actually re-reading the Stieg Larsson trilogy (The girl with the dragon tattoo etc.) right now. I'm still not convinced that they're as good as some people claim, but I am re-reading them so I suppose that means something. It's so different to re-read a book - I find so many new things that I did not notice the first time (yes, I read quite too fast). Think I found a couple of inconsistencies too, which is quite fun!
Anyway, I'm half way through book two now, and look forward to "meeting" Paolo Roberto soon. (I saw him live once in Stockholm, he was right before me in the queue at our local pharmacy, and, well, he's something!)
I finished Mr Darcy, vampyre by Amanda Grange the other night, and feel like commenting. Apparently there's a boom in horror adaptions of famous novels going on, and this was one of the books that jumped at me at the bookstore earlier this fall. This was an easy read, and I could finish it quite quickly, but, well, it's not a book that you need to read. As so many Jane Austen adaptations.
However, it did not mess up Elizabeth's and Darcy's characters as I know them quite as much as some books have, and I'm sure Catherine Morland would have liked this "horrid novel" with its castles and scary moments, but in the 21st centure we're a bit too blasé I think. (Ann Radcliffe's Mysteries of Udolpho is more fun by the way, this feels like a lame copy at points.)
I could not help comparing this book to Pride and Prejudice and Zombies by Seth Grahame-Smith, that I read a couple of months ago - that book was absolutely crazy (I'm not entirely sure if it's crazy in a good or a bad way, I leave that for you to decide)! I think if you plan to massacre Pride and Prejudice you really need to do it thoroughly, that book was much more fun.
So to sum things up, this is an ok read, but nothing more. And the end was dull - it would have been much more fun to leave Darcy forever young, and write a follow-up when we meet him in 2011. But, well, someone probably wrote that book already too.
Adding a video for Finnish readers (my favorite Finnish Christmas song but may scare other than Finns since it's really weird). Merry Christmas everybody!
Mer böcker igen. Suck, hyllorna fulla, och ingen tid att läsa,och nu har jag igen högar att arbeta mig igenom. Så mycket att läsa och så litet tid!
Fast mest tid på mässan tillbringade jag med att sitta och lyssna på Lars Hulden. Finns väl knappast något mer rogivande; jag blir så välmående av den mannen.
Och något smått fastnade förstås i mina händer. Sofi Oksanens Utrensning förstås. Och en svensk deckare. Och så ett ex av Kaj Korkea-ahos bok Se till mig som liten är. Ska börja med den sistnämnda, som jag ser fram emot att snabbläsa som vanligt, och missa minst hälften av orden (den som läst sin Husis fattar kanske vad jag menar).
Litet stickat har jag också att rapportera snart, både smått och stort är nästan färdigt - litet sy och fästa trådar och fixa till först bara.
Bought some books at Helsinki Book Fair yesterday. Will start with Kaj Korkea-Aho's book which I've been on the look-out for for a while, and then continue with Purge by Sofi Oksanen. So much to read, so little time.
Har varit inne i en intensiv läsperiod på sistone. för en gångs skull har jag råkat hitta just såna böcker som jag vill läsa på biblioteket. Det senaste fyndet är Paolo Giordanos bok Primtalens ensamhet som jag till och med hittade på vårt närbibliotek, som inte äe speciellt känt för sina svenskspråkiga böcker precis.
Härligt med en författare som kan beskriva ett par örhängen med hjälp av det kartesiska koordinatsystemet, så att också vi matematiknördar förstår. Och Nadjas undran för några sidor sedan: "Han var konstig, ännu konstigare än de andra kollegor som Alberto förgäves hade presenterat för henne. Hans forskningsämne verkade bara dra till sig udda människor eller också så blev de knäppa med tiden." Ack vilka studietida minnen som väcks till liv av de orden. Å andra sidan så fanns det flera riktigt begåvade matematiker som i övrigt var helt normala och mänskliga också... fast kanske de också vid det här laget knäppifierats, det är ju många år sedan jag såg dem senast?
Annat jag läst på sistone är Dan Browns Den förlorade symbolen. Ganska typisk Dan Brownare, inget speciellt där (fast visst, jag sträckläste den nog). Det jag mest reagerade för var den långa listan på översättare. Och så hade jag nytta av att nyss ha läst den då det i en diskussion kom upp "sammanträffandet" med att chilenarna som räddades ur gruvan var just 33 till antalet - jag kände åtminstone bra till "mystiken" bakom talet 33. Föredrar ändå sanningen med livet, dvs. 42, eller 101010 som man också kan uttrycka det.
I've been reading a lot lately. Paolo Giordano's Primtalens ensamhet (La solitudine dei numeri primi) is really good, also my mathematical side is satisfied, though it disturbs me every time he leaves the characters in a really bad situation, and just jumps forward in time without telling me how they got out of it. Then again, this is also what makes this good literature to me, compared to my other recent reading, The Lost Symbol by Dan Brown, where each minute is described on several pages and nothing left to my own fantasy. I don't regret reading it, though, it's a fairly good adventure, but reading these two books at the same time makes you notice the difference so much more.
This makes me wonder how the Italian books on mathematics are - Thick and rich in words like the American ones, short and with a lot to think about myself like the Finnish ones, or something in-between as the Swedish ones? Judging from Giordano's book, I'd say they're somewhere between Finnish and Swedish, but closer to Finnish. Will I ever know the truth?
Få se nu om jag äntligen skulle ta itu med att starta upp en blogg...
"Om man envisades med att oroa sig för bekymmersamma angelägenheter slutar det ofta med att man bara gör dem värre. Det var mycket bättre att låta saker och ting reda ut sig själva." (Mma Ramotswe i Tedags för normalt byggda damer av A. McCall Smith)
