Mer böcker igen. Suck, hyllorna fulla, och ingen tid att läsa,och nu har jag igen högar att arbeta mig igenom. Så mycket att läsa och så litet tid!
Fast mest tid på mässan tillbringade jag med att sitta och lyssna på Lars Hulden. Finns väl knappast något mer rogivande; jag blir så välmående av den mannen.
Och något smått fastnade förstås i mina händer. Sofi Oksanens Utrensning förstås. Och en svensk deckare. Och så ett ex av Kaj Korkea-ahos bok Se till mig som liten är. Ska börja med den sistnämnda, som jag ser fram emot att snabbläsa som vanligt, och missa minst hälften av orden (den som läst sin Husis fattar kanske vad jag menar).
Litet stickat har jag också att rapportera snart, både smått och stort är nästan färdigt - litet sy och fästa trådar och fixa till först bara.
Bought some books at Helsinki Book Fair yesterday. Will start with Kaj Korkea-Aho's book which I've been on the look-out for for a while, and then continue with Purge by Sofi Oksanen. So much to read, so little time.
lördag 30 oktober 2010
måndag 18 oktober 2010
Böcker, och nördar
Har varit inne i en intensiv läsperiod på sistone. för en gångs skull har jag råkat hitta just såna böcker som jag vill läsa på biblioteket. Det senaste fyndet är Paolo Giordanos bok Primtalens ensamhet som jag till och med hittade på vårt närbibliotek, som inte äe speciellt känt för sina svenskspråkiga böcker precis.
Härligt med en författare som kan beskriva ett par örhängen med hjälp av det kartesiska koordinatsystemet, så att också vi matematiknördar förstår. Och Nadjas undran för några sidor sedan: "Han var konstig, ännu konstigare än de andra kollegor som Alberto förgäves hade presenterat för henne. Hans forskningsämne verkade bara dra till sig udda människor eller också så blev de knäppa med tiden." Ack vilka studietida minnen som väcks till liv av de orden. Å andra sidan så fanns det flera riktigt begåvade matematiker som i övrigt var helt normala och mänskliga också... fast kanske de också vid det här laget knäppifierats, det är ju många år sedan jag såg dem senast?
Annat jag läst på sistone är Dan Browns Den förlorade symbolen. Ganska typisk Dan Brownare, inget speciellt där (fast visst, jag sträckläste den nog). Det jag mest reagerade för var den långa listan på översättare. Och så hade jag nytta av att nyss ha läst den då det i en diskussion kom upp "sammanträffandet" med att chilenarna som räddades ur gruvan var just 33 till antalet - jag kände åtminstone bra till "mystiken" bakom talet 33. Föredrar ändå sanningen med livet, dvs. 42, eller 101010 som man också kan uttrycka det.
I've been reading a lot lately. Paolo Giordano's Primtalens ensamhet (La solitudine dei numeri primi) is really good, also my mathematical side is satisfied, though it disturbs me every time he leaves the characters in a really bad situation, and just jumps forward in time without telling me how they got out of it. Then again, this is also what makes this good literature to me, compared to my other recent reading, The Lost Symbol by Dan Brown, where each minute is described on several pages and nothing left to my own fantasy. I don't regret reading it, though, it's a fairly good adventure, but reading these two books at the same time makes you notice the difference so much more.
This makes me wonder how the Italian books on mathematics are - Thick and rich in words like the American ones, short and with a lot to think about myself like the Finnish ones, or something in-between as the Swedish ones? Judging from Giordano's book, I'd say they're somewhere between Finnish and Swedish, but closer to Finnish. Will I ever know the truth?
Härligt med en författare som kan beskriva ett par örhängen med hjälp av det kartesiska koordinatsystemet, så att också vi matematiknördar förstår. Och Nadjas undran för några sidor sedan: "Han var konstig, ännu konstigare än de andra kollegor som Alberto förgäves hade presenterat för henne. Hans forskningsämne verkade bara dra till sig udda människor eller också så blev de knäppa med tiden." Ack vilka studietida minnen som väcks till liv av de orden. Å andra sidan så fanns det flera riktigt begåvade matematiker som i övrigt var helt normala och mänskliga också... fast kanske de också vid det här laget knäppifierats, det är ju många år sedan jag såg dem senast?
Annat jag läst på sistone är Dan Browns Den förlorade symbolen. Ganska typisk Dan Brownare, inget speciellt där (fast visst, jag sträckläste den nog). Det jag mest reagerade för var den långa listan på översättare. Och så hade jag nytta av att nyss ha läst den då det i en diskussion kom upp "sammanträffandet" med att chilenarna som räddades ur gruvan var just 33 till antalet - jag kände åtminstone bra till "mystiken" bakom talet 33. Föredrar ändå sanningen med livet, dvs. 42, eller 101010 som man också kan uttrycka det.
I've been reading a lot lately. Paolo Giordano's Primtalens ensamhet (La solitudine dei numeri primi) is really good, also my mathematical side is satisfied, though it disturbs me every time he leaves the characters in a really bad situation, and just jumps forward in time without telling me how they got out of it. Then again, this is also what makes this good literature to me, compared to my other recent reading, The Lost Symbol by Dan Brown, where each minute is described on several pages and nothing left to my own fantasy. I don't regret reading it, though, it's a fairly good adventure, but reading these two books at the same time makes you notice the difference so much more.
This makes me wonder how the Italian books on mathematics are - Thick and rich in words like the American ones, short and with a lot to think about myself like the Finnish ones, or something in-between as the Swedish ones? Judging from Giordano's book, I'd say they're somewhere between Finnish and Swedish, but closer to Finnish. Will I ever know the truth?
lördag 16 oktober 2010
Lokakuun SNY-paketti on tullut! KIITOS!
Osasinkin sitä odottaa, sillä sain salaiselta neuleystävältäni ihanan neuleaiheisen e-kortin asiasta jo aikaisemmin viikolla. Perjantaina kyttäsin sitten postiukkoa niin kauan, että lopulta kyllästyin, ja lähdin tyttären kanssa lankakauppaan... Olisi kyllä kannattanut pysyä kotona - ekassa bussissa oli jo kahdet vaunut, joten jäimme sitten pysäkille odottelemaan seuraavaa... ja rakeitakin satoi (onneksi pieniä). Tunti siinä meni päätöksestä lähteä kunnes olimme vihdoinkin bussin kyydissä! Postisetäkin ehti ajaa ohi, ja oli kyllä lähellä, että olisin mennyt takaisin kotiin katsomaan olikohan se paketti jo siellä.
No, olihan se paketti sitten siellä pari tuntia myöhemmin kun tulin kotiin, ja kuten edelliselläkin kerralla, sisältö oli aivan ihana! Pitäisikö tehdä niin, että salainen neuleystäväni ostaa minulle jatkossa kaikki langat, ja minä pysyn kaupoista pois?
Paketin teema oli "arjen luksusta" tai "ei se määrä vaan se laatu". Ja siis niin nappiin osuva sisältö taas!
Tuo lanka on Lorna's Laces Shepherd Sock, väri Violet eli liilaa, vaikka kuvassa näyttäisi olevan kirkkaan sinistä. En oikein ymmärrä miten tuo minun sny osaa niin hyvin lukea ajatuksiani, ja värinkin hän on osannut valita paremmin kuin minä itse! Kämmekäät kyllä tarvitsisin, katsotaan osaanko tehdä? Nyt alkuun tyydyn kuitenkin vain halailemaan tuota lankakerää, ah! Pöllöheijastin oli myös paketissa (ja minä olen siis kunnollinen heijastimien käyttäjä, sny tiesi taas!), sekä pieni rasia Mama's Cornerin suklaata, jonka sisällä liikkuu pienet konvehdit kun varovaisesti ravistelen pakettia. Nam! näin jo etukäteen sanottuna.
Suuri kiitos siis Salaiselle neuleystävälleni!
Oops, sorry, I almost forgot to add a brief summary in case any of you don't understand Finnish. This is the wonderful October package I got from my Secret Friend in the Finnish SNY 2010. The yarn is a beautiful skein of Lorna's Laces Shepherd Sock yarn, colorway violet although the picture seems to think it's blue. A real luxury package, Thank you!
No, olihan se paketti sitten siellä pari tuntia myöhemmin kun tulin kotiin, ja kuten edelliselläkin kerralla, sisältö oli aivan ihana! Pitäisikö tehdä niin, että salainen neuleystäväni ostaa minulle jatkossa kaikki langat, ja minä pysyn kaupoista pois?
Paketin teema oli "arjen luksusta" tai "ei se määrä vaan se laatu". Ja siis niin nappiin osuva sisältö taas!
Tuo lanka on Lorna's Laces Shepherd Sock, väri Violet eli liilaa, vaikka kuvassa näyttäisi olevan kirkkaan sinistä. En oikein ymmärrä miten tuo minun sny osaa niin hyvin lukea ajatuksiani, ja värinkin hän on osannut valita paremmin kuin minä itse! Kämmekäät kyllä tarvitsisin, katsotaan osaanko tehdä? Nyt alkuun tyydyn kuitenkin vain halailemaan tuota lankakerää, ah! Pöllöheijastin oli myös paketissa (ja minä olen siis kunnollinen heijastimien käyttäjä, sny tiesi taas!), sekä pieni rasia Mama's Cornerin suklaata, jonka sisällä liikkuu pienet konvehdit kun varovaisesti ravistelen pakettia. Nam! näin jo etukäteen sanottuna.
Suuri kiitos siis Salaiselle neuleystävälleni!
Oops, sorry, I almost forgot to add a brief summary in case any of you don't understand Finnish. This is the wonderful October package I got from my Secret Friend in the Finnish SNY 2010. The yarn is a beautiful skein of Lorna's Laces Shepherd Sock yarn, colorway violet although the picture seems to think it's blue. A real luxury package, Thank you!
söndag 10 oktober 2010
Mandala II
At last I found time to block my Mandala II -shawl. This is the (free Mystery) Goddessknit Anniversary shawl pattern 2010; I did the first one in 2008, but did not have the opportunity to participate in 2009.
This is mostly a D-shawl, i.e. I used patterns D-D-A-D.
Size after blocking approx. 133 cm diameter, mainly because the carpet I block on is that wide. This yarn/shawl might still enjoy a bit more blocking I think, so I might block it wider some day, by folding double (no, I'm not going to buy a new carpet for this!).
I bought the yarn some years ago on the lovely Estonian island Saaremaa, the brand is Maetalu lõng if I remember correctly. A thin, very natural wool (with a lot of sheep-feeling to it, which is what I really like about Estonian yarns, closer to the sheep than to the factory that is).
And the fall colors outside are so great that I just had to take lots and lots of pictures yesterday. Lets see if I can upload them here...
Sen gick det litet tokigt igår. Det var marknadsdag, och en estnisk kvinna hade dykt upp, och sålde bland annat estniskt yllegarn i sitt stånd. Jag har inte sett till henne på marknadsdagarna tidigare, så jag var helt oförberedd och hade ingen motståndskraft alls. Men jag köpte bara tre nystan i alla fall. Inget som jag behöver, men nog blir det väl sjalar av det här också någon dag :-).
An Estonian lady was at the local market the other day, and I was so unprepared for this that I could not help buying some more Estonian yarn, although I really do not need these, I still needed them...
söndag 3 oktober 2010
Äntligen något stickat! (Och en programförklaring)
Äntligen har jag stickat någonting färdigt - för jo, mest av allt har jag nog tänkt mig att det här ska vara en stickblogg. Och litet böcker, kanske litet barn, och så annars bara mysko tankar...
För ett par dagar sedan trillade jag i misstag över mönstret till Lauran lettipipo igen, och kom ihåg att jag tänkt göra en sådan. Från tanke till handling, hittade ett gammalt vintagenystan av Novitas Isoveli i garnskåpet, och stickade faktiskt hela mössan samma dag. Kul att göra nåt snabbt för en gångs skull också! (Hjälpte ju också en aning att liten dotter sov tre timmars dagssömn just den dagen.) Knappen sydde jag i följande dag faktisk, och fäste trådarna. Litet knappt tilltagen blev storleken (beskrivningen säger 46 cm huvudomkrets, och det stämmer nog väldigt bra, 46+ cm är väldigt "precist". Tror jag ska ta och virka ett par tre varv fastmaskor ännu i fäst-snibben, så sitter den säkert ännu bättre! Gillar verkligen att den fästs med knapp och inga idiotsnören...
Jisses, det var svårare än jag tänkt mig att få in en bild tydligen... Få se hur jag får den i mänsklig storlek... Okej, storleksfrågan löst, nu gäller det bara att vända den rätt väg också... Nähä. Nå men nu:
Färgen är för övrigt inte fullt så klarröd som på bilden (fast jag lyckades mörka fotot rätt bra).
At last some knitting to report. (Yes, at least I think this blog will be a lot about knitting. And reading. Perhaps some kiddy stuff and a bunch of loose thoughts). Lauran lettipipo from Finnish Ullaneule.
A quick knit in thick yarn, finished in one day thanks to well-sleeping baby for once, and 5mm dpn's (oh well, I added the button and fastened the loose ends on day two actually. A little bit too perfect fit, so I'll add a couple of rows in crochet to the fastening thingy for a little bit more comfort.
Dagens fråga: Är det jättevanligt att tatuera sig nuförtiden, eller är det bara jättevanligt att tatuerade människor för sina barn på babysim?
Today's question: Is it very usual to get tattoos nowadays, or is it just that tattooed people more often take their babies to baby swim?
För ett par dagar sedan trillade jag i misstag över mönstret till Lauran lettipipo igen, och kom ihåg att jag tänkt göra en sådan. Från tanke till handling, hittade ett gammalt vintagenystan av Novitas Isoveli i garnskåpet, och stickade faktiskt hela mössan samma dag. Kul att göra nåt snabbt för en gångs skull också! (Hjälpte ju också en aning att liten dotter sov tre timmars dagssömn just den dagen.) Knappen sydde jag i följande dag faktisk, och fäste trådarna. Litet knappt tilltagen blev storleken (beskrivningen säger 46 cm huvudomkrets, och det stämmer nog väldigt bra, 46+ cm är väldigt "precist". Tror jag ska ta och virka ett par tre varv fastmaskor ännu i fäst-snibben, så sitter den säkert ännu bättre! Gillar verkligen att den fästs med knapp och inga idiotsnören...
Jisses, det var svårare än jag tänkt mig att få in en bild tydligen... Få se hur jag får den i mänsklig storlek... Okej, storleksfrågan löst, nu gäller det bara att vända den rätt väg också... Nähä. Nå men nu:
Färgen är för övrigt inte fullt så klarröd som på bilden (fast jag lyckades mörka fotot rätt bra).
At last some knitting to report. (Yes, at least I think this blog will be a lot about knitting. And reading. Perhaps some kiddy stuff and a bunch of loose thoughts). Lauran lettipipo from Finnish Ullaneule.
A quick knit in thick yarn, finished in one day thanks to well-sleeping baby for once, and 5mm dpn's (oh well, I added the button and fastened the loose ends on day two actually. A little bit too perfect fit, so I'll add a couple of rows in crochet to the fastening thingy for a little bit more comfort.
Dagens fråga: Är det jättevanligt att tatuera sig nuförtiden, eller är det bara jättevanligt att tatuerade människor för sina barn på babysim?
Today's question: Is it very usual to get tattoos nowadays, or is it just that tattooed people more often take their babies to baby swim?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)